same shit, different day

det är 16 grader i vardagsrummet.
Klockan är snart två och jag är kvar i sängen.
Inga planer på att stiga upp.
Ringer pappa som mår lika dåligt som jag.
Kan inte annat än skratta åt mitt kroppsliga och själsliga förfall.
Jag stänger av mobilen nu.
Jag kopplar från.

väntan

Ungefär som när man var liten, fast sämre.

Det är inte så att jag inte har någonting att säga längre. Jag får bara ingen ordning på mina papper.

I morgon är det över. Efter klockan 12 i morgon är jag en människa igen.

broar

Jag bränner inte broar, jag spränger dem. PANG! PANG! PANG! Infrastrukturen i mitt sociala nätverk är i ständig förändring.

Det jag gör, är onekligen vad som definierar mig som person. Jag vet att jag gör mycket som som för andra kan anses som fel. Jag vet att många tycker att jag i vissa avseenden kan framstå som kall, beräknande och som en person med en dold agenda (Men vem har inte en sådan?). Jag förstår och respekterar dessa människor för deras åsikter. Men med det menar jag inte att jag någonsin kommer att ändra mig för deras skull. Jag har aldrig menat att såra någon. Jag försöker i mångt och mycket att vara så många till lags som möjligt. Men sen föddes jag också till människa, och besitter alltså ett visst mått av egenbevarande, eller med ett enklare ord; egoism.
För gjorde jag inte det, vem vore jag då?

A och O och Jag

Jag känner mig hemma nu. Jag har inga flyktplaner längre.

enkelt

Var och såg Tomas Andersson Wij med Emma igår. Det var så bra att jag/vi grät. Sen följde jag med E till hennes släktkalas i Gröndal. Fantastiska människor! Framåt tre åkte jag med en kusin till Solidaritet och plötsligt var klockan fem och jag kunde ha fortsatt många timmar till. Det är som att energin aldrig tar slut ibland.

kvällen väntar

F:Fan, jag vet inte alltså..
H:Kom igen nu vafan. Vi brukade ju vara mästare på det här. Skärp dig nu.
F: Jo jag vet..

Det är dag att jag tar mig själv i kragen och återgå till mitt forna jag. Den stolta dekadenta kvinna som aldrig tackade nej till någonting.
Att sitta hemma hos mamma och pappa och glo på serier i datorn och dricka vin för sig själv håller inte längre.

UT NU.

Torsdag 30/okt 2008

Väcktes av H som slog sig ned för att spela lite morgon WoW. Vid kvart över nio gick vi ut. Ner till Svart Kaffe. Där vi satte oss ned och läste varsin tidning och åt en nr.8 och drack kaffe. Vi sa ingenting på nästan en timme. Jag sjukanmälde mig för dagen och vi gick ut i det mulna vädret.
Vi gick ned till kajen, vidare till Fåfängan, Citerade Totta Näslund och diskuterade de geniala verserna i "Gå ut och älska nån" låten.
Från Fåfängan traskade vi sen ned vid Danvikstull och vidare längs vattnet bort till Årstaviken och sedermera upp vid Hornstull. Strandpromenaden var nästintill tom och det kändes som att vi gick i ett vakuum Det var en sån där dag då allting bara känns platt och kulissaktigt.

Det har varit turbulent den senaste tiden, jag orkar ingenting. Många erkännanden och många förvirrade samtal. Jag säger upp mig från livet ett tag tror jag.

Och nej, det har inte med dig att göra.

Tillfällen då världen gungat till

Minne.
Om jag bara hade fått ta ett djupt andetag innan. Nu blev jag så nervös att jag skakade. Höll krampaktigt i min kaffe med båda händerna och försökte samla ihop mig själv till att säga något vettigt. Men Det blev mest bara halva meningar och slutligen kände jag hur det rykte till lite i knäna och jag sa att jag hade bråttom, fast du visste att så inte var fallet. Så skyndade jag i väg åt ett annat håll, snubblade på mig själv, rodnade argt, men vände mig inte om.

att snubbla med stil

Så hände det igen och allt svartnade för ögonen på mig. Varför just där, varför just då, varför just nu?
Det finns massor av anledningar till att jag hamnat här igen. Och jag har sett det komma, det har varit på väg ett tag, men jag har ignorerat det. Vägrat, som vanligt.
Men jag lovar, jag ska "Ta hand om mig" "Tänka på mig själv" "Sätta mig själv i första rummet" "Ta det lite lugnt" osv osv, jag lovar, jag ska följa alla era råd. Så gott jag kan.
Men det är svårt när man har bråttom är otålig är envis vill en massa och ingenting, stressar upp sig för minsta lilla och alltid behöver en kram

oh no, a cigarette can't cover up the mess I'm in.

But it makes me feel less lonely.

Again

and again..

dekadans dekadans

Dekadensen är återställd, och den är svår.
Svår fylla igår, helas med vin idag och skolk från allt det där som jag borde göra. jag sammlar på hög. Inget färdig ännu, allting halvdant. Det löser sig till jul skulle jag tro. nu ska jag bara sedera mig själv igen, mer än det orkar jag inte.

Man kanske bara skulle ge upp. Tanken är lockande en dag som denna.

En lördag som känns som en söndag.

På ett dåligt sätt.
Pengarna är slut och jag ska jobba. Bitterheten pyser ur porerna på mig.

Middag i nya hemmet igår. Lagade en fisksoppa som tog tre timmar att göra. Hemskt bra. Värt att anstränga sig!
Sen blev det självklart lite väl mycket och jag försvann en stund på vardagsrumsgolvet..
I dag flydde jag, tog mig hit, känner mig inte nöjd med någonting. Bakistrött, bakisbitter, bakisless, bakisirriterad, bakisförvirrad, bakisnere.

smygbloggning

Jag ska egentligen praktika, men har lyckats tappa bort min handledare och istället hittat en skrubb med uppkoppling mot omvärlden.
Men det är nervöst, jag hör steg och röster som kan vara på väg hit när som helst. Och det skulle onekligen vara RÄTT pinsamt att bli påkommen med att sitta och göra "ingenting"..
Igår var min lediga dag, jag var så mycket hemmafru som man om möjligt kan bli!
Storhandla med en rutig dramaten, plantera vårlöka i trädgården, göra rent ugnen och städa köket, cykla, få massage, laga middag, tända brasa, titta på brasa, titta på vattnet, somna. Vackert!

(Gav till och med A en kram när han kom hem. Han gillade det inte.)

flytten och allt det där

En lättare form av panik har börjat komma krypande. Ingen är förvånad.
Eller jo, möjligtvis jag, eftersom jag trodde att jag hade blivit tuffare än så.
Men återigen nej.

kanske kanske

Träffade D igår, längesen sist. En cigg på en bänk på kyrkogården. Jag pratade på i 120 och han skrattade mest. Han skulle till Paris, lovade mig ett vykort. Sen gick jag, utan att vända mig om. Sprang med försenade steg bort till Optikern och mötte upp T. Kastade mina skor i en papperskorg och köpte ett par nya. T måste vara god vän med Mammon, hon får mig alltid att göra av med alldeles för mycket pengar. Skor och kappa inför hösten införskaffades.

Have I killed it yet?

Så jag lider av kronisk ambivalens och får ständigt kalla fötter.
Förlåt.

Telefonen

Så det blev inte så mycket sömn i natt som jag hoppats.
Så jag missade min läkartid, så jag fick en annan, så jag fick Cocillana.
Så nu är jag slut.
Så nu är jag oroad, så nu önskar jag att jag var piggare, kunde hjälpa, kunde trösta.

I övrigt så är jag yr, förvirrad, förtjust och fundersam, för det mesta.

Jag kan inte..

..trotts min prekära situation låta bli att fnissa lite förnöjt för mig själv från och till. Jag är återigen omyndigförklarad, och alla parter är nöjda.
Och egentligen har jag det rätt bra, på alla sätt och vis om man bortser från det här lilla viruset som jag snart kommer att ha jagat ut ur min kropp.
Allt är ju faktiskt helt fruktansvärt bra om man tänker efter, och det kommer bara att bli BÄTTRE framöver! Den du!
det toppar vi med en bild av vad skulle göra om jag inte var sjuk!

Hello friend...

Förlåt, men det är så där så man piper av förnöjelse!
Mammon och jag är MYCKET goda vänner.

Hej då verkligheten

Sickness

Jag har flyttat bort från Solna nu. För mycket norrort för mina stackars nerver.
Den 1a Oktober flyttar jag O och A till Pettersbergsvägen. Sjöutsikt och öppenspis det blir bra. Konstigt att bo så nära mamma och pappa kanske, men det kommer ju med en hel del fördelar också...

Var på Vårdcentralen idag och fick Molipect mot min omöjliga hosta. Som vanligt tror jag att min stund måste vara kommen, jag menar, det kan ju inte bara vara en förkylning, right?

Annars då? Jo, jag räknade på det och jag har hunnit se 10 operationer den här veckan, och jag är uttråkad. Att stå steril är kul i ungefär 2 minuter, men vill man bara gå därifrån, och då FÅR MAN INTE det!
Rymde vid lunch i Tisdags, kände att jag förtjänade det. Ägnade istället dagen åt C, hans Nintendo DS, och Pushing Daisies. Glömde bort tiden, ignorerade tiden, och blev tvungen att springa hela vägen från Idungatan till banken på Odengatan. Trodde att jag tappat en lunga på vägen när jag kom fram!
Så skrev jag mitt namn på fyra olika ställen, småpratade lite om el och vatten tog i hand och gick därifrån.
Åkte direkt till Midsommarkransen och mötte upp en förvirrad E som åkt på tunnelbanesafari. Så kom andra E och vi drack vin och åt mat och hade det så där som vi inte haft det på alldeles för länge!

A och O och jag

Åt en fruktansvärd middag igår,
Ett dämpat bråkande över halvbra sushi och friterade jag vet inte vad, utspelade sig i ungefär en evighet tills vi plötsligt kom till lösningen att, att kanske flytta isär?
Då vände allt. Ingen av oss vill ju bo själv...
Så då ringde O till Iwo och så var saken klar.

I dag ska jag till banken och skriva kontrakt. Vuxet.

"Att prata med dig är som att försöka lösa en rebus"

Helgen kom och gick och jag har verkligen inte tid.
Jag ska sammanfatta mig själv, snart.
I dag ska det fattas beslut och jag är rädd att det blir jag som får komma med de dåliga nyheterna.
Nu, först, KS.

Smiths-dagar

*************************************************************************************************The sanest days are mad
Why don't you find out for yourself ?

Solna

Så jag bor där nu då va.
Det är rätt långt. eller egentligen inte, men det är blåa linjen, och det gör mig kinkig.
Men jag försöker.

Saker jag gillar med Solna:
1. Huvudstafältet (sjukt stort, sjukt mycket potential till tex. drakflygning!)
2. Korv-Ingvar (en bra korvkiosk är aldrig fel.)
3. Farmor (Farmor tycker om mig, jag tycker om farmor, hon ger mig mat)
4. nära till KS (Ja jag är ju gärna lat, speciellt när jag måste vara på plats kl.07.00)

fyra punkter ändå! det är en bra start en bra början det här blir nog bra.
Nu ska jag borra upp låset till A´s cykel och sen gå på spa med mamma (lyxigt)

Nya nycklar

igen. för en tid. det blir trångt..

Vi hänger i gäng

Och det är fint. Gänget är ständigt uppdaterat och kan och vet allt om varandra. En Pessimist sa till mig igår att vi kommer att tröttna. jag säger, once your in, your never out. Enkelt.

middagar middagar middagar

****
****
****
****
****
****
****
****
****
****

Har som vanligt skapat känslan av en ungdomsgård här i huset. Och som vanligt så känns det som om hela huset kan rasa ihop när som helst. Vad gör jag för fel? okej att jag inte klipper gräset, men jag tycker samtidigt att det ser lite roligt ut, nästa som om vi håller på att odla en lövskog på framsidan av tomten. Men det här att värmenpannan gått sönder, så att det inte finns något varmvatten, det är lite frustrerande, och att det inte går att laga lampan i hallen är också lite småjobbigt..
Men annars så. Tänkte kanske att jag kunde dammsuga i kväll, efter att gästerna har gått då. Sista middagen för i sommar i kväll. det blir fint. Som alltid.

stå still

Jag kommer ingen vart i dag. de första timmarna skyllde jag på baksmällan. Men nu är det som om jag sitter fast. Utan något att skylla på. 100 saker som jag skulle göra, som jag borde göra, som jag måste göra.
Men jag har inte ens klätt på mig ännu.


Huvudet har jag någon annan stans

Tllbaka till verkligeheten

Jag lämnade och kom tillbaka, som vanligt. Gjorde allt i min makt för att förlänga vistelsen, men SAS nekade mig alla försök till ändring. bastards.
Det var fantastiskt att vara där igen. Allting faller liksom bara av mig när jag kommer ut dit. All stress, all oro och alla problem lämnar jag på Arlanda. (Dom står sen där som en fin välkomstkommitté när jag kommer tillbaka igen.)
Men det är okej, antar jag.
Så jag byggde på huset, läste böcker, badade bastu, anlade en rabatt och högg ned sly. Hela tiden med en liten hund runt fötterna som enträget skulle hjälpa till med allt som jag tog mig för.
Nu i skrivande stund sitter jag på Stigbergsgatan med neddragna gardiner och undviker verkligheten ytterligare några timmar. Det som väntar är en tripp till skolan och ett försök att få ut lite gamla tentor att plugga på inför omtentan på måndag.

det kommer bli bra det kommer bli bra det kommer bli bra

balansera

Rödvin gör mig nostalgisk, som du säkert vet.
Jag balanserade på trottoarkanter hela vägen hem, som jag alltid gör.
Jag lyssnade på The Velvet Underground och jag var nostalgisk.
och jag tänkte, samtidigt som jag var helt tom.
Så kom jag hem till ett tomt hus, en arg katt och en ensamhet som jag låtsas tycka om.

Mötte V innan jobbet. Satt i Observatorielunden och mindes saker från ett helt annat liv. Mötte upp T efter jobbet och drack det där förbannade vinet och tvingade mig själv att inte gå vidare, att inte ringa och att inte skicka de där smsen som jag vet att jag skulle ångra i morgon.

Så sitter jag nu här i ett mörkt och instängt hus och minns något helt annat, någon helt annan..

still ill

Bestämde mig för att fortsätta vara sjuk ett tag.
Det är ju trotts allt rätt skönt att bara ligga hemma och glo.
Jag tänker mig onsdag nästa vecka som en bra dag att komma tillbaka på.
Jag har två uppgifter på mitt schema idag.
1. gå till konsum
2. vattna blommorna.
Det är ju så här en pensionärs liv måste te sig. fantastiskt.

telefonen

Jag väcktes av att telefonen ringde.
Det var J, han ringer inte ofta, när han gör det så är det oftast för att han gjort något dumt eller helt enkelt känner sig lite ensam. Den här gången var det det först nämnda. Han hade precis blivit utsläppt ur en fyllecell och hade skrapsår över hela ansiktet, hans plånbok, kort-etui och hans klocka var försvunna, men mobilen hade han otroligt nog kvar. Den hade det däremot skickats obscena SMS ifrån till helt fel personer.. Han var hemskt ynklig och jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Att det går över med åldern? att det blir bättre?
Jag lovade att låna honom lite smink innan han ska tillbaka till jobbet.. det var väl ungefär det.

Jag är sjuk. Övar mig i ensamhet och att inte röka. Håller på att bli galen tror jag. Sakta men säkert.
Erkännande; Jag är mörkrädd. Det är därför jag alltid lämnar en lampa tänd på nedervåningen när jag går upp för att lägga mig. patetiskt

Öländska rötter

Efter en fruktansvärd resa med förseningar, regn, extrabuss, mer regn, massa skog, missad sista buss, taxifärd och bort tappning i den lilla skog som nu finns på den lilla ön så nådde jag då äntligen fram till Öland roots.
Sökpatrullen som var ute och letade kallades tillbaka och det blev en väldig massa kramande och skrikande! Så gick vi till stranden och öppnade en vinare. Solen var ju trotts allt tillbaka, och det var ju trotts allt fest! Sen sov jag ingenting. Härjade runt, åt massa mat, lyssnade på en del musik, träffade en herrans massa människor, chillade, badade, solade, drack och rökte.
Träffade en väldigt upptagen O ett kort, men kärt återseende! Hjälpte till att sätta upp staket och fick en blå tumme. Kastade freesbee på stranden och fick en uppskuren tå. inga problem.
Sista kvällen/natten la huvudet av och jag föll i hop i en liten hög och sov mig igenom diverse roligheter. Ingen var mer chockad än jag! Men man är väl ingen över människa, alla måste sova nån gång liksom.

livet rullar på

Jag låg vaken i natt och fattade ett beslut som har gnagt i mig ett tag nu. Jag vill som vanligt be om ursäkt till hela världen för att jag gör vad som känns bäst för mig. Utan att först ha gjort en konsekvens-kalkyl på min handling. Förlåt.

"Ja så är det ibland"

Det kan man svara, vad det än gäller när man inte har lust att lyssna mer. Och de blir tysta och ibland lite uppgivna, ibland lite stötta. Men sen tar jag mig kanske en sväng om med någon i matsalen och då skrattar alla, klappar i händerna och tycker att "det är så tokigt som hon gör!" Och så är allt glömt och förlåtet och jag börjar om från början, för att få dem att göra som det är tänkt. Och fungerar inte det så ringer jag ett litet samtal, ger en liten tablett och så blir det lite sömniga och mycket lättare att ha att göra med. Så går kvällen och alla somnar förutom jag och Rulle som sitter uppe och ser på TV med en ljudvolym som gör mig döv och honom nöjd.

Jag vill aldrig bli gammal

trött

Har varit hemma hos mina föräldrar i två dagar nu. känns konstigt att sova här. Drömmer mycket och märkligt.

Är rätt stressad

Allt som jag tänker mig att jag ska hinna göra blir försenat hela tiden. Jag lyckas inte få ordning på någonting.

När jag kom hem hit i går kväll satt mamma uppe och sydde. Hon hade varit och handlat och dragit sig till minnes alla de saker som jag skulle stressa iväg och köpa idag. Allt stod prydligt inhandlat och staplat i några påsar i hallen. Jag blev gråtfärdig.
Mammor är rätt bra ändå.

Jag erkänner

Jag flyr fortfarande. Men det är okej. För jag är medveten om det.
Har bara inte riktigt lust att sluta ännu.
Jag träffade V i onsdags och fick en halv roman. Känner att jag måste läsa den väldigt varsamt. Känns som ett stort ansvar att vara den första som får läsa. Han förvirrar förvånar och gör precis som jag tänkt mig att han ska göra. det blir mycket på en gång. Och jag måste minnas allt för att kunna diskutera det vid senare tillfälle.
Nu ska jag i väg till Vasaparken och ligga en stund i gräset innan det är dags att ta i tu med mina små tanter (som inte var speciellt snälla mot mig i går).
Jag jobbar på att inte ta åt mig. Men det är klart att jag gråter ibland. Men bara när ingen ser.

Vaken

Ja så jag vaknade alltså i dag igen.
H hade lämnat balkongdörren öppen och det var någon nere på gården som skrek ut obsceniteter och svordomar. Jag tror att det var en sopgubbe, men är inte helt säker. Säkert är i alla fall att jag är vaken.

Stigbergsgatan

Jag bor här nu. Det är bra. Försökte städa badrummet i morse för att vara snäll. det gick inte så bra. det blev översvämning..

Promenerade ned och hälsade på E ett tag istället. Måste börja träffa henne mer igen. Hon är bra. Mer kaffe och mer rödvin och mer analyserande.
Nu ska jag till jobbet och ta hand om mina små förvirrade tanter. det är segt. Det mesta är rätt segt just nu faktiskt. Ingenting händer, allting bara är.

O

Det blev ett blödigt avsked, dränkt i alldeles för många öl. Men det var fint. Vi tog en tur upp på Skinnarviksberget, lagade skor och räddade skadat finger. Sen pustade vi ut nere i parken och O hann somna lite innan vi gick iväg och spelade biljard. Jag är inte bra på att säga hej då. Hur lång, eller kort tid det än gäller för. Jag är inte bra på det.
Nu sitter jag i mitt nya provisoriska hem och lyssnar på H som pluggar. Ska snart iväg till jobbet. Det är skönt att jobba kväll, men svårt att komma i tid.

en sista notering från Skulptörvägen

Det är en sådan dag. en då allt går extremt långsamt. Och vi ska flyttstäda, och vi ska bli klara.
Jag kom hit och somnade på O's liggunderlag. Bakfyllan ligger som ett tjockt moln runt huvudet.

Vi gjorde en sista måltid på den resterande maten från frysen och kylen. ett rum är färdigt. Det blir bra det här. jag ska diska ur och ta med mig kastruller och det som finns kvar av mig. o tar det absolut sista i morgon.
På Onsdag åker jag och kollar på nytt. ytterligare ett hoppas!

Rödlöksmarmelad!

Det finns! det är på riktigt! och jag älskar det!

Guldsoffan

Sista tiden i Gullmarsplan spenderas uteslutande i köket. Det mesta som används, som fortfarande är kvar, finns nu i köket. Det har mest bara blivit så.
Om en vecka är vi här i från.
Blommorna har redan flyttat, fått ny jord och nya fönster.
Träffade H igår. Känns fint att det är just till henne jag flyttar. Det kommer att bli bra det där. Hade även fått ett väldigt lovande mail om lägenhet i går som jag hoppas hoppas hoppas hoppas att vi får!
I eftermiddag börjar nya jobbet. Blandade känslor. Mest skönt att få någonting att göra, det tar bort tankarna från annat onödigt.

trasigt

Nu är diskmaskinen trasig på riktigt.
Det är massa vatten och skum där i botten som inte vill försvinna. Och när man sätter igång den piper den, j ä t t e h ö g t! Så där högt så att grannarna måste höra. pinigt.

Försöker packa smart. Hissen e trasig också. det står att den ska vara "ok om en stund". Så har det stått i tre dagar nu. Jag befarar att vi inte kommer att få med el-orgeln...

Inga nya lägenheter i sikte heller. Varför måste allt gå så l å n g s a m t ?

Blommorna mår bra i alla fall.

Pappas flicka

Åt middag med min käre far idag. det är roligt när han kommer igång och pratar om sin tid i Hornstull, när han lirade i Fruängenflyers och gick till Lövet i gamla Klara och drack pilsner och käka Bratwurst mit Sauerkraut med grabbarna. Han får liksom något frånvarande i blicken och sen blir han tyst.
Som vanligt, tyst.

Drack vin i parken med O, bestämde hur vi ska göra med flytt och London. Det blir nog bra... Två hundar sprang nästan in i oss, O tyckte dom var fula. Jag ville ha dom båda två. Pratade om att skaffa hund till nästa lägenhet, vi kom inte överens, samtalet lades ned. Undrar vad A skulle säga, men han är nog mer intresserad av en katt iofs. En katt som han inte behöver ha ansvar för mer än nödvändigt då vill säga.
I morgon är det inskolning på Sabbatsberg. Sen lägenhetsvisning. hoppas! hoppas! hoppas!

A

Han, A alltså, har åkt nu. Alla hans saker är borta.
Skåpen gapar tomma. Nu vill jag också härifrån.

Lyckas inte få igång mig själv idag. Stressad utan att behöva vara det.
Hur börjar man?

Genomskådad

Han sa; Det är ju jätte bra att du mår bra, men du flyr ju fortfarande varje helg. Hade du tänkt sluta med det snart, eller klarar du inte av att stanna?

...

jag vet inte, jag har hela tiden tänkt att det inte är jag

Duktig

Efter mitt fatala misslyckande igår tog jag till den gamla beprövade "tyskametoden", korsförhör vid köksbordet hemma hos mor och far. Hem och läsa på nu på kvällen och så gör vi samma sak i morgon igen. Klarar jag det inte efter det här vet jag inte vad jag tar mig till.
Flyttlådor och sopsäckar ligger i hallen. A åker snart.

"sista rycket"

jag håller sakta men säkert på att bli galen. Jag inser det nu.
Träffade en tjej på tåget va, hon va så himla trött, för hon hade minsann pluggat 13 timmar om dan i en vecka nu.
Jag har pluggat två timmar nu och börjar förstå hur hon kände sig. Dagen innan tentan hade hon blivit inlagd på sjukhuset, gastro-mottagningen. Dom hitta inga fel så hon gick därifrån för att plugga lite mer.
Jag vill också bli inlagd på gastro-mottagningen.

Så jag åkte alltså tillbaka till skogen igen, en snabbis, inför det storartade "sista rycket" vilket jag nu är inne i.
jag ville inte åka därifrån, en helg är för kort. H hade blivit brun till oigenkännlighet. Jag blev lite röd. Så åkte vi hem. Hann inte ens gå till tjärnen. Satt mest på bastutrappen och tittade på sjön.
Sommaren är i antågande, jag har planerat så långt det nu går.
Tvätt-tid imorgon kl. 07.00

över

Jag anade aldrig att åtta veckor kunde gå så fort. Och jag anade aldrig att jag skulle trivas så bra. Och jag anade aldrig att det skulle kännas så här tomt! Sista dagen i dag. Jag ville inte gå. Jag ville inte säga hej då.
Jag minns första morgonen, då jag satt och svor hela vägen dit. Förbannade allt och alla och bad till högre makter att strejken skulle se till så att jag slapp! Och jag minns hur allting ändrades, och hur jag kunde vakna upp glad över att veta att jag skulle få åka dit.
Och nu känner jag fortfarande tyngden i benen från att behöva gå där ifrån.

vänta

Vi bråkade, igen.

Jag är arg och ledsen och frustrerad och trött trött trött

Och nu sitter jag och katten bara och väntar.

Hon är bara frustrerad, jag är snart bara trött.

rödvinsnostalgi

De är varmt. 25 grader i rummet där jag nu befinner mig. Det var en gång mitt rum. Nu är det fyllt med datorer och en herrans massa skrivare. Det går knappt att andas här inne och internet är segt. L är hemma I bor här F bor praktiskt taget kvar och jag hade vägarna förbi. vi har ringt varandra på gamla hem-nummer och kollat om vi fortfarande minns dem. Klart vi gör. Försöker få hit H också. det såg lovande ut ett tag men nu verkar hon krupit in i sin bubbla igen. Men jag slutar aldrig hoppas. Nu ska jag ut och plocka ett knippe rabarber, ta en vinare och cykla i väg och möta upp de andra. den här kvällen kommer bli precis som back in the days = fantastisk!

balansen

Vi pratade om det igår, men för första gången kom vi inte riktigt någonstans och samtalet avstannade.
Det fanns inga råd att ge, det fanns inga liknelser som passade, det fanns inga metaforer att väva in problemet med och det fanns inga ord för att förklara det. Det är bara den där förbannade känslan. Den som gnager, svider, vrider och vänder sig i kroppen på oss.

poff!

Sju veckor har passerat i rekordfart. I dag sa hjärnan/hjärtat poff!
Jag sprang ut.
Resten av dagen blev skakig.
Hemolys hemolys hemolys, sluta stasa så förbannat!

weekend

Vi sa inte mycket. Vi talade nästan bara om det var absolut nödvändigt. H somnade så fort hon la sig ned. Hon har den här helgen sovit; på en åker, på en grusgång, i två olika sängar, och på en gräsmatta. Jag gick som vanligt runt och fotade i smyg. Huvudet kändes och känns fortfarande helt tomt.

det går så fort!