Kvällen var dömd redan innan den startat, och vi skulle aldrig ha satt våra vackra små fötter utanför dörren, och vi visste det, men sprang ut ändå, och tog smällarna och visst skrattade vi mellan tårfloderna? visst gjorde vi det?
Och idag kan man inte annat än förbanna sig själv och sin dumhet, och idag kan man inte annat än gömma sig och bara stirra upp i taket med ett tomt men ändå fullt huvud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar