Så hände det igen och allt svartnade för ögonen på mig. Varför just där, varför just då, varför just nu?
Det finns massor av anledningar till att jag hamnat här igen. Och jag har sett det komma, det har varit på väg ett tag, men jag har ignorerat det. Vägrat, som vanligt.
Men jag lovar, jag ska "Ta hand om mig" "Tänka på mig själv" "Sätta mig själv i första rummet" "Ta det lite lugnt" osv osv, jag lovar, jag ska följa alla era råd. Så gott jag kan.
Men det är svårt när man har bråttom är otålig är envis vill en massa och ingenting, stressar upp sig för minsta lilla och alltid behöver en kram
2 kommentarer:
Hur är det fatt?
det är lite vingligt kan man säga
Skicka en kommentar