Jag flyr fortfarande. Men det är okej. För jag är medveten om det.
Har bara inte riktigt lust att sluta ännu.
Jag träffade V i onsdags och fick en halv roman. Känner att jag måste läsa den väldigt varsamt. Känns som ett stort ansvar att vara den första som får läsa. Han förvirrar förvånar och gör precis som jag tänkt mig att han ska göra. det blir mycket på en gång. Och jag måste minnas allt för att kunna diskutera det vid senare tillfälle.
Nu ska jag i väg till Vasaparken och ligga en stund i gräset innan det är dags att ta i tu med mina små tanter (som inte var speciellt snälla mot mig i går).
Jag jobbar på att inte ta åt mig. Men det är klart att jag gråter ibland. Men bara när ingen ser.
