Det är bra märkligt. När jag verkligen behöver dem, så finns de ingenstans att nå. Sen när jag väl mår bra. Så vill de absolut att jag ska komma dit. I dag har jag suttit en timme men en mkt förvirrad liten dam och berättat om hur trivsamt mitt liv är. Hur bra jag mår och hur glad jag är. Och ändå vill hon att jag ska komma tillbaka igen nästa vecka. Var fanns dom för ett år sedan? Jag bara undrar. Galenskap är vad det är.
Nästa vecka tar jag med mig en kopp kaffe och lite fikabröd, kanske en bok som vi kan läsa och diskutera, jag vet inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar