Då och nu är ungefär samma. men ändå väldigt skilda. Jag vill skriva att det var enklare förr. Men det var det inte. Och det är inte svårare nu. Bara annorlunda. Materiellt sett är jag lyckligt lottad. "Lyckad". men till vilket pris? brukar jag tänka.
Jag var i kyrkan i dag. Jag trodde det skulle vara lätt. Jag har ju varit där förut. Men nu hade jag en tvååring med mig. Som visade sig så mycket klokare och självklarare än vi andra som var där. Jag gick sönder jag gick ut.
- Johan är inte här! sa hon och log, medan hon höll sin lilla hand emot den vita marmorn med hans ingraverade namn i guld.
- Johan sover! Han har inte vaknat ännu! Han kanske är en stjärna?
Jag vet inte Moa, du verkar veta mer än jag. Så vi lämnar det där.
