allt är stökigt, jag är stökig, min lägenhet är stökig och jag är trött.
Allt jag vill är att vara ledig och ansvarsfri. Åka ut i skärgården. Gömma min i nån liten stuga och dricka kaffe, påta i en trädgård och se dagen gå. Kanske bada lite i havet, kanske läsa en bok och skriva några brev.

Istället sitter jag här i min stökiga lägenhet och orkar ingenting för att jobbet och värmen suger ut alla mina krafter och gör mig till en liten trasa.

Om en månad och sex dagar får jag semester.

Annars då?
Jag är för det mesta livrädd, dramatiserande, osäker fåntratt i hjärtat.
I skallen ett virrvarr av jobbtankar, dåligt samvete över dem jag aldrig hinner träffa, stress över stressen.