Vi var på Operan han och jag. Såg La Bohemé, det var fantastiskt! Det är ju en väldigt fånig och pompös opera i all sin storslagenhet. Men det är svårt att inte fångas av den. Operan i sig är även den storslagen. Jag vill liksom aldrig gå ut därifrån. Champagne i pausen, alla är finklädda, svala marmorgolv.
Senare samma vecka var jag på Opera källaren med mamman och pappan och åt middag. Det var brorsans födelsedag, eller skulle ha varit eller hur man nu skriver. Det var en väldigt väldigt bra middag. Sex stycken rätter, och vi blev behandlade som kungar och drottningar!
Jag tycker så fruktansvärt mycket om det livet jag låtsas leva när jag inte går runt i svettiga sjukhuskläder och vårdar psykiskt sjuka brottslingar...
Ibland tänker jag att jag var ämnad för någonting annat än det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar