Kom på mig själv med att sitta och stirra tomt ut i luften när en lite extra jobbig patient satt och malde framför mig i dag. Hjärnan liksom bara stängde av.
Hon märkte inget. Hon var så upptagen av att försöka övertyga mig om att hon var farlig, fast hjälplös, fast deprimerad, fast hade det rätt bra, fast mådde rätt dåligt, fast visste vad hon skulle göra, fast visste inte vad hon skulle ta sig till osv osv. borderline...
Gick hem med en sprängande huvudvärk och på ett fruktansvärt humör.
S e m e s t e r vore behövligt just exakt precis N U.
Jag är så himla trött på det här trista tråkiga vuxenlivet.
Åter igen, - Jag vill bara vara ledig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar