livet

Jag jobbar. Jag jobbar MYCKET. För jag jobbar inom vården. När jag säger till min chef att min arbetsbörda ibland får mig att grina om nätterna, är hennes svar att jag ska gå ner på 80%. För att orka med. Men går jag ner på 80% får någon annan mer att göra. Och så går det runt. Allt handlar om pengar. Jag vet det. Jag vet vad vi har för budget. Jag är med och gör löneöversynen, jag är där jag ser. Och jag blir så förbannat jävla trött. Vi jobbar med människor. Och att behöva sitta och vända ören gör mig tokig. Diskussionen dras alltid till den punkt då någon säger"- Ja du Frida-Lo, du får nog ta och bli politiker om du ska få som du vill". Jag vill inte bli politiker. Jag vill jobba nära, jag vill kunna jobba nära. Men jag vill inte slita ut mig före tretti. Jag vill inte "gå in i väggen". Varför ska jag göra det, när jag inte ens får en skälig lön. Och framför allt aldrig får ett litet "tack"?