regn

är det det som gör mig så trött?

jag brukade tycka om när det regnade
jag brukade känna mig till freds då
nu känner jag mig bara låst

Det är tungt nu.
Just nu, idag är det tungt.

Jag oroar mig för flera.
Jag orkar inte med mig själv.
Jag måste fokusera.

Han sa "Du låser dig vid människor"
Han sa "Du måste göra dig själv fri"
Han sa "svara inte"
Han sa "Det verkar som om du skäms över den du är"

Jag satte alla svar i halsen.

Jag har inga gömställen kvar.
Jag vet inte vart jag ska ta vägen.

ett år

Jag har inte blivit visare eller så, snarare dummare om du frågar mig.
Jag ångar på, rakt på bara. Inga krinelikrokar. Smäller jag in i en vägg så gör jag. Jag kan se den där framme och den kommer emot mig i rasande fart, men jag vet inte hur man bromsar nu.
Jag gör verkligen dåliga saker. Jag har tappat all form av moral och omtanke för mina med människor (läs. de jag inte känner, men ändock påverkar). Jag försöker, jag är inte helt tom. Men jag känner inget!
Jag vet att jag någonstans i den här härvan har ett ansvar,
ingen annan gör något, jag borde ta tag i det.
Men som vanligt, varför ska jag?
Det får va.

Jag är framme vid den där satans väggen där framme snart.

Det kommer att göra ont. så in i helvete ont.

I dag

Idag glömde ja bort att det var i dag. I morse vaknade jag bombsäker på att han låg och sov ute i vardagsrummet. Jag dröjde mig kvar så länge som möjligt inne på rummet bara för att. När jag kom ut var ingen där.
Snopet.
I dag för ett år sen var jag på seminarium ute på Danderyds sjukhus. I dag för ett år sen var jag skitkär men vägrade att erkänna det. I dag för ett år sen satt jag på nålar och väntade på att han skulle höra av sig. Det gjorde han också.
Jag var hänförd.
I dag för två år sen fick jag ett knippe tulpaner tror jag. och jag tror att jag bodde vid Fridhemsplan, var rätt fet och rätt så lycklig.
allt var liksom RÄTT så bra.