Det är en lögn. Alltihop.
Hur ska jag kunna skriva om en smärta som tar över livet självt? Hur uttrycker jag en sorg som inte borde finnas? Hur delar jag med mig av någonting obrytbart?
Jag vet inte.
Vad jag vet är att han är borta nu. Jag antar att jag kan säga att det har börjat sjunka in. Men jag VILL INTE! Det ska inte vara så här. Jag ska inte behöva göra allt som jag gör nu. Det är FEL FEL FEL!
