Vasastan Vasastan Vasastan...

Folk i mitt hus är inte kloka. Idag var jag nere i grovsoprummet igen. För att kasta tidningar då va. Inget annat.
Någon annan har däremot kastat hela familjens gemensamma garderob verkar det som. Jag ska bara kolla lite... 20 minuter senare smyger jag över gården med två IKEA-kassar fulla med knappt använda märkeskläder i fantastiska material. Det mesta passar inte mig. Men M kommer att vara ordentligt ekiperad i höst och antagligen några till i min vänskapskrets.

Det är så provocerande på något sätt! Myrorna ligger TVÅ kvarter bort! Kom igen människor!!! det finns faktiskt andra som INTE kan slänga sin garderob bara för att det blir en ny årstid...Och som i vanliga fall INTE kan köpa Armani och Ralph Lauren men kanske möjligtvis kan ha råd med det på Myrorna åtminstone.

Jösses.

Bebisar

Alltså det är så mycket bebisar och barn över allt att jag blir alldeles trött! Dom växer skitfort och ja hänger inte med!

Men dom är gulliga och roliga och så. Det är inte det. Men det blev bara så många helt plötsligt.

nattliga samtal

Hon ringde vid 3.
Jag svarade inte.
Men hon fortsatte ringa. Fjärde gången svarade jag.
Jag känner henne inte. Men hon var ledsen. Full och förvirrad.
Förvriden på något vis.

Det kändes orättvist.

Men samtidigt var hon ju så ensam. Ensam med all den där sorgen.
Så jag stannade kvar i telefonen. Lovade att träffa henne någon dag.
Försäkrade mig om att hon inte var ensam osv.

Men jag är inte riktigt säker på vad jag kan göra för henne.
Hon är ledsen över att Johan är borta. Och jag har inga svar. Jag vet inte hur man ska hantera det. Jag vet faktiskt ingenting.

Efter att vi lagt på låg jag vaken resten av natten och stirrade i taket.

Jag vet inte vad jag kan göra.
Och jag vet inte vad jag orkar.
Och jag vet inte vem hon är.