rödvinsnostalgi

De är varmt. 25 grader i rummet där jag nu befinner mig. Det var en gång mitt rum. Nu är det fyllt med datorer och en herrans massa skrivare. Det går knappt att andas här inne och internet är segt. L är hemma I bor här F bor praktiskt taget kvar och jag hade vägarna förbi. vi har ringt varandra på gamla hem-nummer och kollat om vi fortfarande minns dem. Klart vi gör. Försöker få hit H också. det såg lovande ut ett tag men nu verkar hon krupit in i sin bubbla igen. Men jag slutar aldrig hoppas. Nu ska jag ut och plocka ett knippe rabarber, ta en vinare och cykla i väg och möta upp de andra. den här kvällen kommer bli precis som back in the days = fantastisk!

balansen

Vi pratade om det igår, men för första gången kom vi inte riktigt någonstans och samtalet avstannade.
Det fanns inga råd att ge, det fanns inga liknelser som passade, det fanns inga metaforer att väva in problemet med och det fanns inga ord för att förklara det. Det är bara den där förbannade känslan. Den som gnager, svider, vrider och vänder sig i kroppen på oss.

poff!

Sju veckor har passerat i rekordfart. I dag sa hjärnan/hjärtat poff!
Jag sprang ut.
Resten av dagen blev skakig.
Hemolys hemolys hemolys, sluta stasa så förbannat!

weekend

Vi sa inte mycket. Vi talade nästan bara om det var absolut nödvändigt. H somnade så fort hon la sig ned. Hon har den här helgen sovit; på en åker, på en grusgång, i två olika sängar, och på en gräsmatta. Jag gick som vanligt runt och fotade i smyg. Huvudet kändes och känns fortfarande helt tomt.

det går så fort!

Dimmiga dagar

Tiden rinner på rätt fort. Nu är arbetsproverna klara och inlämnade i alla fall och jag önskar att jag kunde säga att "nu är det bara att vänta".
Men nu är det nästa "måste" som ska sättas igång och bli klart.

H och jag flyr nog iväg den här helgen igen.

luft

Det känns som att jag inte har andats på flera dagar

Skogen va

Den var stor och vacker och omtumlande, och jag sov mest.
Vi gjorde allt det som man ska göra, solade, grillade, bastade, gick på loppis, läste böcker, löste korsord och drack te.
Men annars sov jag mest.

H och jag hade redan första kvällen långt terapisamtal ute vid tjärnen. Så djupt att mer kom att kännas överflödigt. Hon är fin hon, H.

Hemma nu, bara jag, A och O har annat för sig, så som arbete och studier. Sådant som jag också borde ha för mig antar jag.
Var uppe på Platsbanken och kollade på olika jobb, det gjorde mig deprimerad.

Tranor

inne i skogen, bara jag och hunden såg. Tre stycken, långt ut på mossen.

Mercusius skog

Jag gick vilse där.
Och alla som känner till den skogen vet.

"ledig"

När man är ledig, ska man inte kunna känna att man inte har någonting att göra då? Att tiden spänner ut sig framför en likt en oändlighet, och att det inte finns någonting som ligger och väntar?
Så är inte min ledighet i alla fall.
Min ledighet är full av ångest och måsten och stress och press.
Det är ju nu jag måste göra allt det där som jag annars inte gör.
Eller?
Det svåra är att få någonting gjort istället för att bara bygga på ångesten. Att komma igång, att sätta fart.
Snart snart snart får jag åka härifrån igen.

i periferin

Dom skriker och bråkar med varandra i lägenheten under.
Hon säger att hon inte orkar mer, att hon fått nog.
Han säger att hon måste väl för fan förstå honom lite också.
möbler flyttas runt.

De stora skogarna kallar.
snart är vi där, igen!

Beslut

Jag fattade några idag.
Diskussionen avstannade
vi lämnar det så till imorgon

Gick upp i vita bergen, upp till kyrkan, ner bland husen och jag kände att jag saknat dig.
I morgon åker jag hem.