"Men det är inte så lätt att trösta en filifjonka som har gripits av panik och inte vet varför..."

Vaknade upp med ett vintungt huvud och pallrade mig i väg till Gropen och F's konstprojekt. Att få lajja runt med färgglada tyger och okända människor lättade onekligen upp ett tungt sinne!
Lite nervös inför morgondagen då jag ska ta mig i kragen på riktigt och vara duktig duktig duktig. Och fortsätta vara det fram till torsdag, minst. Då kanske jag ringer mig sjuk. Eller nåt. Jag vet inte.

Läste Tove Janssons "Filifjonkan som trodde på katastrofer" Och kände igen mig något så fruktansvärt. Så min utveckling har alltså gått från Lilla My till Filifjonkan... Jag håller onekligen på att bli vuxen, på ett obarmhärtigt smärtsamt verkligt sätt. Men med inslag av trotts och neuros, på ett bra sätt.

Plura och jag avslutar kvällen

E introducerade mig för Eldkvarn så sent som i höstas och sedan dess är vi oskiljaktiga. Ser brasan slockna sakta medan Plura sjunger på, och det är svart blogg i natt och jag är full och nöjd.

Och jag vill vara pensionär och ekonomiskt oberoende ja tack, och ha min stuga vid havet, eller en sjö, och jag vill dricka whiskey och se på utsikten och snacka skit med grannarna över staketet och om dem på verandan senare.

go natt