Spikmattan

Min lilla mor har gjort det igen! Först var det yogan och massören, sen kom akupressören och quigongen, några märkliga dieter och så nu, en spikmatta..
Ni kan från och med nu kalla mig Fakiren.

Glad Måndag!

Tog ett blodtryck på praktiken och gick hem.
Jazzade runt nåra timmar för att vid fem möta upp E vid Honstull.
Liljeholmsbadet, "endast för damer" på måndagar. Fantastiskt! Sam runt bland tanterna ett tag och så in i bastun. Det här blir måndagstradition det! När vi fått nog gick vi till Judit och Bertils och drack cava. hepp!

Glad glad Måndag!

Så är det

Det vore så skönt att få sova ut ordentligt. Men min kropp har tydligen bestämt sig för att plåga sig själv med att vakna vid fem varje morgon, oberoende av vilken tid jag går och lägger mig, oberoende av hur länge jag ligger uppe och grubblar.
Jag krigar mot mig själv just nu.

Annars då?
Våffel-dagen firades, med pompa och ståt här hemma och jag kunde bara konstatera att mina vänner är de finaste människorna i världen (jag skyller den här blödigheten på sömnbristen..) Men fan vilka bra människor jag har i min närhet!

Jag utkämpar även ett annat krig just nu. Också mot mig själv, men med andra medel. Jag försöker få ordning på mig själv. Jag pratar med lärare och handledare, jag går på möten och planerar min framtid. Jag gråter inför främlingar, jag erkänner ett visst mått av förfall, jag erkänner en svaghet. Och det är läskigt, så in i helvete läskigt. Men jag gör det.

anledning att fira

Allt som går att fira ska firas. Helst med pompa och ståt! Idag är en dag att fira. I dag firar man våfflan. Jag är ingen talare och jag har ingenting så där direkt att säga om våfflan, mer än att jag äter den om jag får, gärna med sylt, kanske grädde. Möjligtvis en "vuxenvåffla" Då med gräddfil, lök, lax och löjrom på.

Jag försöker fördriva tid, vilket kanske märks. Jag har precis trillat ut från en tentasal och sitter nu och väntar på möte med studierektorn.

Jag gillar inte kontaktsökande ensamma människor. Ni är jobbiga, sorgliga och på så många sätt frånstötande i er desperation efter att bli sedda och bekräftade

Hoppsan! Sådär får man ju inte skriva, då framstår man ju som en ytterst osympatisk person. Hey, jag läser till sjuksköterska jag kan skriva vafan som helst, alla räknar ändå med att jag är en ängel.

morgonblogg

Min optiker kunde på sitt deprimerande vis meddela mig att jag har skavsår i ögonen. Är det därför det rinner så okontrollerat ur dem från och till?

jagvetinte

Det är något av en nordanvind som blåser där ute och sjön är upprörd. Jag äter en morot i väntan på att bli sådär lagom försenad. Kommer nog att ta några extra omvägar också. Det blev ytterligare en beslutsfattarnatt då jag låg vaken och grubblade och bestämde. Så nu har jag nog bestämt mig rätt mycket.
Hoppas verkligen att jag får sova i natt istället. Beslutsfattande tar på krafterna, jag borde få en bonus.

Senast spanat på Pettersbergsvägen.

1. Grävling
2. Siames med diamanthalsband
3. Räv
4. Lasse o Bettan
5. Bofink
Bubblaren är en Ponny, men den såg jag aldrig riktigt, den hörde jag bara, och det kan mest bara havarit ett förvirrat önsketänkande också... Men, det händer grejer vill jag lova!
Många båtar åker förbi också. Mest "arbetarbåtar", då och då en nöjesseglare, och så självfallet Prins Carl Philip, eller "PCP" som vi säger här nere på gatan.

"Men det är inte så lätt att trösta en filifjonka som har gripits av panik och inte vet varför..."

Vaknade upp med ett vintungt huvud och pallrade mig i väg till Gropen och F's konstprojekt. Att få lajja runt med färgglada tyger och okända människor lättade onekligen upp ett tungt sinne!
Lite nervös inför morgondagen då jag ska ta mig i kragen på riktigt och vara duktig duktig duktig. Och fortsätta vara det fram till torsdag, minst. Då kanske jag ringer mig sjuk. Eller nåt. Jag vet inte.

Läste Tove Janssons "Filifjonkan som trodde på katastrofer" Och kände igen mig något så fruktansvärt. Så min utveckling har alltså gått från Lilla My till Filifjonkan... Jag håller onekligen på att bli vuxen, på ett obarmhärtigt smärtsamt verkligt sätt. Men med inslag av trotts och neuros, på ett bra sätt.

Plura och jag avslutar kvällen

E introducerade mig för Eldkvarn så sent som i höstas och sedan dess är vi oskiljaktiga. Ser brasan slockna sakta medan Plura sjunger på, och det är svart blogg i natt och jag är full och nöjd.

Och jag vill vara pensionär och ekonomiskt oberoende ja tack, och ha min stuga vid havet, eller en sjö, och jag vill dricka whiskey och se på utsikten och snacka skit med grannarna över staketet och om dem på verandan senare.

go natt

Glad torsdag!

Nu i skrivande stund så har det ju då gått över till fredag, det blir ju så lätt så... Men i vilket fall!
Torsdagen ägnades uteslutande åt "må bra-saker". Lunch Med finaste T i Hornstull = Utomhusfika i tre timmar. Efter det till RBUF för fortsatt fika med O och E. Sen vidare till skäris för syn-koll som inte var så upplyftande och kostade stålars som jag inte ville lägga ut, och med världens mest deprimerade optiker till på köpet. Sen, VIN! OST! KRONÄRTSKOCKA! PRALINER! TOTTA! MAURO! ELDKVARN! och så självfallet E och så J! terapisamtal till alldeles försent, men vad då, det var ju "glad torsdag" Ingen kunde stå emot.

det berömda kragrycket

Ja jag tog mig alltså i kragen även denna dag och ryckte upp mig.
Mötte upp F utan för Kenny's. Gick till Fågeltorget och satte oss och fika i solen. Första utefikan 2009! F är bra, jag träffar honom för sälla nu mera. Promenerade i Vinterviken och kopplade från. Han visa sina stygn på magen. Blå tråd, fräsigt.
Nu ska jag skriva klart min uppgift för dagen, rita lite, (vilket jag börjat med igen efter en lååång "ritkramp"!)
Och sen göra något onödigt och tankebefriande. hepp!

tröttsamt 2 (ref. 13/1)

Det var en sån där svår morgon igen. Det gick liksom inte att ta sig iväg. Så jag ringde mig sjuk, låg kvar i sängen nån timme och lyssnade på hur världen vaknade till liv utanför fönstret innan jag drog på mig ett leende och gick ut och låtsades.
Och jag låtsas ganska bra nu.
Jag orkar inte gå runt och sänka andra så jag gömmer mig här istället och undviker så gott jag kan alla som har förmågan av att se igenom mig.

Jag får dem inte ur huvudet!

http://omjagserdet.blogspot.com/2009/03/vill-ingen-do-ensam.html

Annars då? Jo jag släppte ett päron från Essinge-bron på vägen hem idag. det var fint. det var borta jätte länge innan det kom upp till ytan igen. om jag ändå haft en riktig kamera att föreviga det med.

Lilla essingen är en blindfläck på kartan och det är där jag befinner mig om dagarna.

I natt drömde jag..

..att jag tatuerade in det här på armen;

"Frigjordheten är sån. Se men inte röra.
Och om nödvändigtvis röra. Röra men inte känna.
Och om man nödvändigtvis måste känna.
Känna men inte låtsas om det.
Sån är frigjordheten."

Det var Pär Rådström som skrev det. 1955. i boken Paris - en kärlekshistoria (Om jag inte missminner mig)

Glasögon och skit

Jaha, en sån dag.

Glömmer ta på linnserna innan jag springer i väg och upptäcker först i backen att jag inte använt glasögon på så länge att jag blir yr i huvudet. Märker även att det var ett tag sen glasen uppdaterades... Ser inte ett skit.

Jag och E var på Svanen igår, det var fotboll. Vi satt under skärmen och kände oss iakttagna. Förvandlades till två dryga tonåringa som satt och tittade snett och snackade skit, möjligtvis lite för högt...

Apporopå skit och tonåringar så hörde jag att det skvallras i skolan. Har inte folk bättre saker för sig?

på en skala från 1-100

Så är jag nog 45 ungefär. Att resa sig och gå. Det är så svårt ibland. Kroppen säger emot på så många olika sätt att jag nästan överväger att lyssna på den idag.

jag letar efter ett gömställe just nu. Det kryper i benen på mig och jag måste måste bort. Kanske för att jag aldrig känt mig så fast som nu. talade ut med damen i kiosken. det var skönt. Man kan alltid prata med henne. Och hon har det alltid värre. Då känner man sig lite lugn.

kylan

Jag fryser. Hela tiden.
Jag har fått en handlingsplan, det är tänkt att jag ska må bättre nu. Jag har bråttom som vanligt. Då får man ta en del smällar på vägen.
Jag vet det.

Den här veckan vill jag glömma bort.

Någon annans skräp

Jag vaknade och gick upp, som man så ofta gör.
Det är en krigszon ute i vardagsrummet och jag är arg. Går runt och känner mig för. Jag känner mig inte helt hundra idag. Arg frustrerad och trött. E ringer upp och bekräftar min känsla.
Vi behöver nog prata lite om respekt i det här hemmet. För just nu känns det inte bra alls.
Jag måste gå härifrån. nu.

Tisdag för vissa, måndag för mig

Jag har sovit nu.
Jag har sovit så mycket att jag kl. 06:00 i morse kunde vakna av mig själv och känna mig utvilad.

Jag sköt upp den här veckan en dag, det var inte riktigt med flit, det mest bara blev så.

Emma och jag

Vi skulle till Vadstena men hamnade till att börja med ute på Tullgarns slott, där vi tog oss en liten promenad och beundrade omgivningen och husen. Därefter åkte vi till Nyköping, fick en P-bot och åt lunch med Jonas, Jens och Anna, som också var ute och for runt. Oxelösund fick bli nästa anhalt då J tipsat om det fantastiska stålverket där som onekligen var just, fantastiskt. I Oxelösund lämnade vi sedemera lunchsällskapet för att göra två avstickare till Lunda och Tuna för vackra kyrkors skull innan vi landade i Norrköping där vi stod och förundrades över ett lysande vattenfall och fikade på ett lite för "tufft" fik. Sen vart det sent och middagstid och då kände vi att nä, hem ska vi inte i alla fall. Så vid halv nio rullade vi sjungandes in i Uppsala och åt helt fantastisk mat på ett helt fantastiskt ställe. Och jag minns varken ställets namn, eller maten jag åt. Men det var tillfredsställande på ett nästan överdrivet vis! några kvicka turistbilder utanför domkyrkan och sen fick det vara nog. Hem till Mälarhöjden där min lilla mamma tog emot oss med tomatsoppa och semlor och så hem med en ryggsäck full med ved på ryggen för att elda, dricka whiskey, youtuba, fördunkla våra sinnen och prata natten igenom.

Den bästa helgen.