balansera

Rödvin gör mig nostalgisk, som du säkert vet.
Jag balanserade på trottoarkanter hela vägen hem, som jag alltid gör.
Jag lyssnade på The Velvet Underground och jag var nostalgisk.
och jag tänkte, samtidigt som jag var helt tom.
Så kom jag hem till ett tomt hus, en arg katt och en ensamhet som jag låtsas tycka om.

Mötte V innan jobbet. Satt i Observatorielunden och mindes saker från ett helt annat liv. Mötte upp T efter jobbet och drack det där förbannade vinet och tvingade mig själv att inte gå vidare, att inte ringa och att inte skicka de där smsen som jag vet att jag skulle ångra i morgon.

Så sitter jag nu här i ett mörkt och instängt hus och minns något helt annat, någon helt annan..

still ill

Bestämde mig för att fortsätta vara sjuk ett tag.
Det är ju trotts allt rätt skönt att bara ligga hemma och glo.
Jag tänker mig onsdag nästa vecka som en bra dag att komma tillbaka på.
Jag har två uppgifter på mitt schema idag.
1. gå till konsum
2. vattna blommorna.
Det är ju så här en pensionärs liv måste te sig. fantastiskt.

telefonen

Jag väcktes av att telefonen ringde.
Det var J, han ringer inte ofta, när han gör det så är det oftast för att han gjort något dumt eller helt enkelt känner sig lite ensam. Den här gången var det det först nämnda. Han hade precis blivit utsläppt ur en fyllecell och hade skrapsår över hela ansiktet, hans plånbok, kort-etui och hans klocka var försvunna, men mobilen hade han otroligt nog kvar. Den hade det däremot skickats obscena SMS ifrån till helt fel personer.. Han var hemskt ynklig och jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Att det går över med åldern? att det blir bättre?
Jag lovade att låna honom lite smink innan han ska tillbaka till jobbet.. det var väl ungefär det.

Jag är sjuk. Övar mig i ensamhet och att inte röka. Håller på att bli galen tror jag. Sakta men säkert.
Erkännande; Jag är mörkrädd. Det är därför jag alltid lämnar en lampa tänd på nedervåningen när jag går upp för att lägga mig. patetiskt

Öländska rötter

Efter en fruktansvärd resa med förseningar, regn, extrabuss, mer regn, massa skog, missad sista buss, taxifärd och bort tappning i den lilla skog som nu finns på den lilla ön så nådde jag då äntligen fram till Öland roots.
Sökpatrullen som var ute och letade kallades tillbaka och det blev en väldig massa kramande och skrikande! Så gick vi till stranden och öppnade en vinare. Solen var ju trotts allt tillbaka, och det var ju trotts allt fest! Sen sov jag ingenting. Härjade runt, åt massa mat, lyssnade på en del musik, träffade en herrans massa människor, chillade, badade, solade, drack och rökte.
Träffade en väldigt upptagen O ett kort, men kärt återseende! Hjälpte till att sätta upp staket och fick en blå tumme. Kastade freesbee på stranden och fick en uppskuren tå. inga problem.
Sista kvällen/natten la huvudet av och jag föll i hop i en liten hög och sov mig igenom diverse roligheter. Ingen var mer chockad än jag! Men man är väl ingen över människa, alla måste sova nån gång liksom.

livet rullar på

Jag låg vaken i natt och fattade ett beslut som har gnagt i mig ett tag nu. Jag vill som vanligt be om ursäkt till hela världen för att jag gör vad som känns bäst för mig. Utan att först ha gjort en konsekvens-kalkyl på min handling. Förlåt.

"Ja så är det ibland"

Det kan man svara, vad det än gäller när man inte har lust att lyssna mer. Och de blir tysta och ibland lite uppgivna, ibland lite stötta. Men sen tar jag mig kanske en sväng om med någon i matsalen och då skrattar alla, klappar i händerna och tycker att "det är så tokigt som hon gör!" Och så är allt glömt och förlåtet och jag börjar om från början, för att få dem att göra som det är tänkt. Och fungerar inte det så ringer jag ett litet samtal, ger en liten tablett och så blir det lite sömniga och mycket lättare att ha att göra med. Så går kvällen och alla somnar förutom jag och Rulle som sitter uppe och ser på TV med en ljudvolym som gör mig döv och honom nöjd.

Jag vill aldrig bli gammal

trött

Har varit hemma hos mina föräldrar i två dagar nu. känns konstigt att sova här. Drömmer mycket och märkligt.

Är rätt stressad

Allt som jag tänker mig att jag ska hinna göra blir försenat hela tiden. Jag lyckas inte få ordning på någonting.

När jag kom hem hit i går kväll satt mamma uppe och sydde. Hon hade varit och handlat och dragit sig till minnes alla de saker som jag skulle stressa iväg och köpa idag. Allt stod prydligt inhandlat och staplat i några påsar i hallen. Jag blev gråtfärdig.
Mammor är rätt bra ändå.

Jag erkänner

Jag flyr fortfarande. Men det är okej. För jag är medveten om det.
Har bara inte riktigt lust att sluta ännu.
Jag träffade V i onsdags och fick en halv roman. Känner att jag måste läsa den väldigt varsamt. Känns som ett stort ansvar att vara den första som får läsa. Han förvirrar förvånar och gör precis som jag tänkt mig att han ska göra. det blir mycket på en gång. Och jag måste minnas allt för att kunna diskutera det vid senare tillfälle.
Nu ska jag i väg till Vasaparken och ligga en stund i gräset innan det är dags att ta i tu med mina små tanter (som inte var speciellt snälla mot mig i går).
Jag jobbar på att inte ta åt mig. Men det är klart att jag gråter ibland. Men bara när ingen ser.

Vaken

Ja så jag vaknade alltså i dag igen.
H hade lämnat balkongdörren öppen och det var någon nere på gården som skrek ut obsceniteter och svordomar. Jag tror att det var en sopgubbe, men är inte helt säker. Säkert är i alla fall att jag är vaken.

Stigbergsgatan

Jag bor här nu. Det är bra. Försökte städa badrummet i morse för att vara snäll. det gick inte så bra. det blev översvämning..

Promenerade ned och hälsade på E ett tag istället. Måste börja träffa henne mer igen. Hon är bra. Mer kaffe och mer rödvin och mer analyserande.
Nu ska jag till jobbet och ta hand om mina små förvirrade tanter. det är segt. Det mesta är rätt segt just nu faktiskt. Ingenting händer, allting bara är.