Vaknade som vanligt med en stark ovilja i kroppen. Varje dag börjar så. Att hitta anledning att gå upp och ta tag i sig själv blir inte lättare eller svårare. Det är alltid samma visa, och jag går upp med en känsla av att ha förlorat.
Sen skjuter jag allt det där åt sidan, sträcker på mig, ser mig själv i spegeln, ler stelt och hoppas att jag i alla fall kan lura någon annan än mig själv med det där leendet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar