Jag sitter i vardagsrummet och ser solen gå ned under regnmolnen. Jag är rätt sliten och trött. I går kom min lilla skyddsling hem till mig och började oväntat gråta där hon satt i guldsoffan. Och det fortsatte hon med natten igenom. Hon är så mycket bättre än vad hon själv vill tro!
Försöker bli klar med skolan, känns som om jag inte träffat mina vänner på hur länge som helst. Fast jag vet ju att det inte är sant. Man kan inte alltid ha tid.
Men ibland måste man låta livet komma emellan också.
Snart snart snart ska jag sluta vara allvarlig och bara leka mig igenom dagarna igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar